tisdag 28 februari 2012

Symötestisdag, den sista för denna månaden





Idag var det den sista symötestisdagen i februarimånad år 2012. Det var en gråmulen tisdag här nere i Skåne, och utanför knutarna visade termometern på 8 grader. Trots plusgraderna så gjorde avsaknaden av solen att det verkade mycket kallare, i allafall så tyckte jag det. Det kan ju i och försig bero på att jag fortfarande dras med min förkylning, som envist biter sig fast i kroppen.

Jag gjorde som jag brukar göra, denna symötesdag. Först så tände jag mina ljus, sedan satte jag mig till rätta med min kaffekopp och mitt handarbete framför mina nyinköpta blommor, de vita och vinröda ranunklerna.


Fridas axelvärmare

   Idag kan jag visa upp två färdiga arbeten.
   En axelvärmare som jag stickat till min
   dotter Frida, och ett par rosa handledsvärmare
   som jag piffat till med lite rosa pärlor.





Rosa pärlor sätter extra piff

Om jag börjar med axelvärmaren så var det mitt första stickarbete med flätor.

Efter att börjat om på arbetet FEM gånger så blev det till sist rätt. Men mönstret var lite knepigt formulerat tycker jag, det kunde
varit lite mer utförligt beskrivet gällande NÄR man skulle gå efter uppritat diagram, och NÄR man skulle rätta sig efter beskrivning enligt texten
.
MEN jag lyckades till slut - jag är nöjd och Frida är nöjd, och nu slipper hon frysa.


Handledvärmare i rosa ullgarn enligt eget mönster.
När det gäller mina rosa handledsvärmare så blev jag ganska nöjd med dom också. Mönstret komponerade jag ihop själv, sedan satte jag dit lite extra piff iform av rosa pärlor i hålmönstret. Kanske ska jag låta det bli nästa "årets julklapp" inför kommande jul?

Ja, detta var vad jag har att komma med denna symötesdag. Vid nästa symöte hoppas jag att vi kan få njuta av lite vårsol.
Närbild på axelvärmarens flätmönster

torsdag 23 februari 2012

Finns det något mer underbart ...?

Finns det något mer underbart än när ens barn säger att de älskar en?

De kan säga det med ord eller med handlingar som en kram, en klapp på kinden eller som min dotter Frida gjort - hon kom hem med en röd ros till mig. En alldeles underbar, röd, liten vacker ros, helt utan anledning. Där stod hon i hallen på sin lunchrast och räckte fram den lilla rosen:

- Här, denna får du av mig!

Då blir man varm i hela kroppen, varm av kärlek. Och om man någonsin undrat om man lyckats som mamma, så får man svaret här.

Tack min älskade lilla unge.

onsdag 22 februari 2012

En dyngförkyld syföreningsdag!

Så kom den då, syföreningsdagen. Men istället för att mysa och ha det gott, så har det snörvalts, nysts, hostats och pipits, jag är nämligen dyngförkyld. Så mellan stickvarven har det sprutats nässpray och droppats ögondroppar. Tänk vad snabbt allt kan förändras! Plötsligt vaknar man en morgon och upptäcker att man inte kan öppna ögonen, och när man sedan öppnar munnen så låter det ungerfär så här:
- åh vad ja ä däppt i däsan... Det låter ju förfärligt! Under en enda natt har kroppen lyckats snora till sig, klistra igen ögonen och sätta stämbanden ur spel. Man börjar ju nästan undra om ens vita blodkroppar gått ut i strejk, eller åkt på semester, som tur är så finns det fler av min sort just nu.

Av förståliga själ så har flitens lampa inte lyst så klart här hemma. Varken på handarbetsfronten eller på andra fronter heller, för den delen. När man åker på en riktig dyngförkylning så tappar man orken totalt. Man får lägga extra tid framför spegeln på morgonen, för att försöka fixa fram ett någorlunda utseende, som inte skrämmer slag på de folk man möter. Man ser ju inte klok ut! Vitblek, med röda ögon och röd näsa! Och inte gör det saken bättre att man gått och lagt sig med blött hår! Just nu ser jag ut som något man hämtar ur John Bauers "Bland Tomtar och Troll och då kan jag säga att jag inte tillhör tomte-kategorin.
Mina påbörjade handledsvärmare

I alla fall, här kommer en liten redovisning av vad jag hittat på under veckan som gått:

Jag har stickat ett pannband till min dotter Jenny, och sedan har jag börjat på ett par nya handledsvärmare till mig själv. Hoppas jag skall få lite mer energi tills nästa möte.

Det syns lite dåligt,
men pannbandet har 3 stickade flätor.

tisdag 14 februari 2012

En Alla Hjärtans Syföreningsdag!

Idag har vi haft nytt syföreningsmöte, jag och alla mina cyber-syförenings-kollegor. Runt om i landet har det pysslats och knåpats, för att vi sedan skall dela med oss av våra alster på syföreningens hemsida.



Jag har färdigställt babykoftan jag stickat till Isabelle. Den har nu fått knappar och en liten blomma som lite extra piff. Jag har även lyckats pilla ihop en liten matchande mössa, eller hätta kanske man snarare skall kalla det. Det skall bli kul att se om det passar, barn har ju en tendens att växa som ogräs.


Sedan har jag börjat på en axelväramare till min dotter Frida. Det känns lite konstigt att gå från stickor nummer tre till nummer åtta! Men man vänjer sig snabbt. Jag har ju inte varit en fanatisk stickare, måste jag ärligt erkänna, så detta med att sticka flätstickning var ju relativt nytt för mig. Efter att börjat om på axelvärmaren 5 gånger så var jag nära att ge upp. Vilket krångligt mönster!! Men efter många pustanden och stönanden,  så har jag faktiskt börjat få ihop det - verkar det som.. Det stickade arbetet ser i alla fall ut som på bilden, ännu så länge. Men vi får väl se var det slutar!

Ja, detta var en liten kort resumé om vad jag hittat på under mitt syföreiningsmöte, denna kalla gråa februaridag som tillika är Alla Hjärtans Dag - Kram till Er alla!

tisdag 7 februari 2012

En helt perfekt syföreningstisdag i solens sken!

Äntligen tisdag och nytt syföreningsmöte. Efter sedvanlig ljuständning och lite eld i spisen (det låter nästan sekteristiskt), så tog vi plats i soffan, jag, Tinni och Majsan. Det nykokta kaffet spred sin behagliga doft i rummet, medan jag knaprade på en av mina hembakta kakor.

Jag var lite huslig och duktig i helgen som gick. Jag bakade lite småkakor som jag tänkte lägga i frysen. Det är alltid trevligt att ha något att bjuda på när man får besök - väntat som oväntat. Och om besöken skulle utebli, så har jag ett riktigt kakmonster i familjen - min make - han ställer gärna upp och tömmer burkarna om de skulle bli liggande förlänge.

Lördagens bakande gick bra, allt flöt fint. Men på söndagen när jag skulle fortsätta mitt husliga kakbakande, då var det som om fan smugit sig in i köket. Jag tappade slevar, spillde och bar mig åt, och när kakspritsen lade av - DÅ var jag också nära att lägga av. Många var de ramsor jag lyckades haspla ur mig, tur att mina barn har flyttat hemifrån. Tänk vad allt kan ändra sig, på bara några timmar - från att harmoni till rent kaos! Men bakandet slutade ändå lyckligt, och resulterade i Gitterbuggare, Chokladbröd och Spritskakor med fyllning. Den sistnämnda sorten döpte jag i min ilska till kakorna från helvetet!

- Och kakspritsen....?! Min kära make var så snäll och körde iväg och köpte en ny till mig! Kanske ville han undvika att hans hysteriska hustru fick ett nytt sammanbrott i köket, vid nästa baktillfälle.

Idag, på mitt symöte, så har jag faktiskt njutit av det hembakade, även "kakan från helvetet! Jag vet ju att man inte borde äta sådant mitt i veckan, men det är så mycket man inte borde göra. Man fullkomligt överöses med bantningstips hit och dit, var man än är, och det kan göra mig så fruktansvärt trött! Så i ren protest mot alla bantningsguru's runt om i världen som kommer med sina dieter och bantningstips - till Er vill jag säga att jag faktiskt unnar mig en kaka, så här en tisdagseftermiddag. Och det är ju faktiskt ett speciellt tillfälle - det är ju syföreningsmöte. Vem vet - det kanske blir en liten smula till mina små galningar också.

Förutom att fika så har jag även slutfört de stickade babybyxorna till Isabelle, hoppas hon ska gilla dem. Jag blev så glad när min lillebror - Isabelles pappa - frågade om jag inte kunde sticka en ny Onepiece till henne, som hon kunde använda nästa höst. Självklart vill jag det! Till det lilla knyttet - fasters älskling - så kan jag sticka många Onepiece:ar, men först får hon hålla tillgodo med koftan och byxorna som jag håller på med. Ja, byxorna är färdiga men koftan saknar knappar, kanske hinner jag få dit dom innan jag går och lägger mig.

Stickad babybyxa
Matchande nalle till Onepiecen,
som virkades färdigt i bilen!

"Onepiece:n" som jag stickat till Isabelle

Sedan måste jag bara tala om att fågelgodiset jag gjorde för någon vecka sedan, föll småfåglarna i smaken. Jag har till och med haft besök av Domherrar! Jag har faktiskt inte sett en Domherre på flera år, så det är riktigt kul. Och nu när solen är framme och fåglarna kvittrar och tjattrar så gör det inte så mycket att det är minusgrader ute. Alla har vi det bra - jag, Tinni och Majsan som sitter inomhus med filtarna runt oss, och fåglarna som festar loss ute i trädgården. En helt perfekt syföreningstisdag, skulle jag vilja kalla det.
En liten Blåmes på besök