tisdag 31 januari 2012

Dagens Syföreningstisdag=stress-föreningstisdag

Så var det dags för syföreningsmöte igen - vad tiden går fort! Jag försöker hålla tisdagen och onsdagen som lite "heliga" och inte boka in några möten eller annat, ändå så lyckas jag med detta! Idag var det alltså dags för taxarnas "manikyr/pedikyr" - eller på ren svenska - kloklippning. Jag har försökt fixa det själv men det går inte. De ålar och skruvar sig, småbits och piper och gnäller så man är genomsvett innan man ens börjat. Därför anlitar jag hellre experter på området, och betalar gladeligen vad det kostar för att få det gjort. Därför så blev det en aningen stressig eftermiddag:

- från jobbet till hunddagiset för upphämtning av galningarna
- snabbt hem för en kopp kaffe och några snabba stickade varv på byxorna jag nyligen börjat på
- ut igen 45 minuter senare, in i bilen och full färd mot djursjukhuset (där jag får deras klor klippta)
- vänta 10 minuter
- kloklippning 10 minuter
- betalning, upptorkning av ett smärre blodbad av för kort klippt klo, samt omläggning av detta ca 15 minuter
- sedan snabbt hem igen

Hur många ljus jag än lyckades tända så fick jag inte fram den rätta feelingen, men man ska väl ha sådana här dagar också. Det är väl sådana här dagar som gör att man uppskattar de mer behagliga och avslappnande dagarna, får jag hoppas.

Men för att sammanfatta mitt korta men intesiva syföreningsmöte så har jag sytt i en ärm i Isabelles kofta och stickat ett par varv på de matchande byxorna. Bilder laddar jag upp nästa tisdag.

torsdag 26 januari 2012

Jag - en ljusförbrukare!

Nu skall jag erkänna en sak - Jag är en ljusförbrukare! Min make skulle nog vilja kalla mig ljusmissbrukare. Jag tänder minst fem ljus om dagen, men oftast så blir det fler, många fler.

Ända sedan mina barn var riktigt små så har vi tänt ljus när vi skulle äta. Min femarmade ljusstake som jag har på köksbordet, den är väl använd. Jag kom på att ljusen hade en magisk förmåga, att få mina barn på andra tankar, när de kladdade med maten.
Min älskade ljusstake
Varje gång som mina barn vägrade öppna munnen, eller bar sig extra grisigt åt, eller på andra sätt vägrade att äta, då ska ni veta att mina barn hade MÅNGA sätt att visa det på, då brukade jag blåsa lite lätt på ljuslågan medan barnen tittade storögt på den fladdrande lågan. På det viset kunde jag passa på, att få in en extra sked mat i deras mun. Nu vet jag inte om de har några speciella pyromangener i sig, men det fungerade i alla fall och det var ju huvudsaken. Sedan har det bara fortsatt - alltid tända ljus på bordet när vi ska äta.

Nu är barnen vuxna, och jag tror inte att de fått några större men av denna behandling, men när de kommer hem och vi skall äta tillsammans så tänder de ljusen lika automatiskt som man plockar fram tallrikar och glas. Undrar om de är medvetna om detta, eller om det bara går av sig själv?

En dag så fick min make för sig att inventera mitt "ljusskåp" och konstaterade att jag var uppe i över 1000 värmeljus! Då var inte de andra ljusen inräknade, och han påtalade myndigt:

- vi behöver INTE köpa hem fler ljus på många, många år!!

Men ack vad fel han hade!! Nu är faktiskt mina stora värmeljus slut och jag måste snabbt fixa nya. Ett stort "hål" gapar tomt i skåpet och det känns inte bra. Jag kan redan nu se framför mig, hur min make suckande skakar på huvudet när jag kommer hem med IKEA-påsarna.

Jag har tidigare gjort lite tappra försök med att "försvara" mina ljusinköp:

- Tänk om det blir storm! Tänk om det kommer en ny Gudrun....! DÅ kommer du vara tacksam för alla mina ljus.

- Du, jag kan lova dig, att det kan komma riktigt många stormar, innan man ens märker av att det börjar minska på hyllorna, svarade han suckande.

Till Er som tycker att 1000 värmeljus låter mycket, så vill jag till mitt försvar säga:

- det går MINST 10 värmeljus till min ljuskrona
- två ljus ovanför spisen
- två i hallen
-  och så något på bordet, då gäller det att man har ett stort lager!

Nu är det alltså dags för påfyllnad av stora värmeljus, och jag vet ju att det kommer att bli några andra varianter också. Doftljus exempelvis, jag älskar vaniljdoftljus. Min största ljusleverantör är IKEA, jag tycker de har bra kvalité till humana priser. Nu är frågan om jag kan smuggla in ljusen i skåpet UTAN att min make märker det...? Jag får fundera lite på det, men risken finns väl att han ertappar mig i hallen med mina IKEA-påsar, allt medan han allvarligt men bestämt utbrister:

- Men Susanne! Du har ju ljus! Massor av ljus!

Då, precis DÅ, kommer jag att veta hur våra barn måste ha känt sig, när de ertappats med att göra något som de inte fick! Men jag har bestämt mig - jag ska köpa ljus! Många ljus!

onsdag 25 januari 2012

En riktigt kall syföreningsdag

Igår så var det en riktigt kall syföreningsdag, vilket även mina hundar tyckte. Innan vi kom på plats i soffan så genomgick jag min lilla ritual - tända ljusen, tända eld i spisen och koka kaffe. Men idag så valde jag faktiskt en kopp te.


Med detta fixat och klart så kröp vi upp i soffan och drog filten på oss. Efter många varvs snurrande under filten så kom "dogsen" äntligen på plats. Tänk vad svårt det kan vara att hitta rätt sovställning! Nu hör det till saken att Tinni är så himla nyfiken av sig, att hon måste ha nosen utanför filten, ifall det skulle hända något. Majsan å sin sida, vill helst ha filt över hela sig. Ni förstår säkert problematiken när Tinni snor runt och drar filten av Majsan, men det blev bra till sist.



När vi äntligen kommit på plats, så började jag mitt syföreningsmöte med att fästa trådarna i sockorna som jag stickade förra veckan. Efter det så fortsatte jag sticka på babykoftan till Isabelle. Nu återstår det bara att sy i ärmarna och knapparna, sedan är den klar. Jag hann också påbörja ett par matchande byxor till koftan. Vi får väl se hur det blir.
Innan kvällen var slut hade jag även hunnit med att baka en sockerkaka med vaniljkräm, och två valnötsbröd. Sockerkakan skall jag och min bästa väninna fika på i morgon, efter att vi varit ute och gått. Det är förresten av henne som jag har fått receptet på sockerkakan.

söndag 22 januari 2012

Den som söker han skolen finna....

Idag är det en sådan vacker dag - en perfekt söndag skulle jag vilja kalla det. Solen tittar fram och lyser på snön som vräkte ner igår. Det droppar lite från grenarna och fåglarna kvittrar.

Fågelgodis
I fredags så gjorde jag ett litet hopkok till mina kära vänner fåglarna. Jag tog de gamla nötterna som fanns kvar, och smälte kokosfettet som var över sedan julbaket och hällde samman detta i några plastburkar. Sedan tryckte jag ner ett kraftigt band i smeten och lät det stelna. Hoppas detta skall falla mina vänner i smaken.

Jag har också varit gräsänka i några dagar nu, och det har gett mig lite "egentid" som jag använt till att jobba på babykoftan, det går sakta framåt, men vem har bråttom? Jag har fortfarande inte fäst trådarna på sockorna som jag stickade, men det kommer. En dag så får jag ett sådant "göra-alla-tråkiga-saker-ryck", och då blir nog sockorna klara.

I veckan som gick så införskaffade jag lite nya saker till hemmet - inte för att det behövs, utan för att det är kul och lite förnyelse piggar alltid upp. Det blev nya kaffemuggar, vispskål och en stänkflaska!

Det finns två saker som jag letat efter länge nu - det ena är stänkflaskan, som jag äntligen hittat, och det andra är ett "äkta" senapsfat. Jag har kulan, men inget riktigt fat. Men den som söker han skolen finna....

Jag har ett litet inplanerat projekt i huvudet, jag bara inväntar rätt energiläge. Jag har en hel del dukar som bara ligger inslängda i ett hörn i garderoben, dessa blir ju aldrig använda när de ligger på det viset. Därför har jag bestämt mig för att stärka dessa, och göra dem riktigt fina och då kommer min stänkflaska väl till pass. Nu tänker säkert många:

 - stärka dukar, gör man det nu för tiden? Är inte det en 1800-tals grej?

Det är mycket möjlig att det är, men någon gång in emellan så gör jag faktiskt det, kalla mig gärna gammalmodig. Nu är det förvisso minst fem år sedan sist så det börjar bli dags nu, men som sagt var - nu inväntar jag bara rätt "energiläge".

tisdag 17 januari 2012

Tisdag och syföreningsmöte


Igår så stack jag in en snabb runda i garnaffären och hittade ett härligt rosa garn till mönstret jag visade tidigare. Hoppas nu att det skall falla lilla Isabelle i smaken.

På kvällen så smygstartade jag på babykoftan, trots att jag lovat mig själv att inte börja på något nytt arbete förrän jag avslutat det andra. Men jag kunde inte låta bli.

Så idag blev det då dags för mitt andra syföreningsmöte. Precis som förra gången så laddade jag upp med nykokt kaffe och tända ljus. Mina hundar, Tinni och Maja, låg och snarkade, dödströtta bredvid mig. Det tar hårt att vara på hunddagis.

Så fort jag avslutat ullsockarna, så fortsatte jag på koftan, trots att jag inte fäst trådarna! Jag förstår inte varför jag tycker det är så tråkigt, det borde ju istället vara en tillfredställelse att slutföra sitt arbete, men ack nej! Trådfästningar är inte min starka sida. Men jag skall göra det innan nästa tisdag - tror jag....


måndag 16 januari 2012

Måndagar är "dan före dan" som är Syförenings-mötes-dag!

Måndag och en ny oförstörd vecka. Idag är det riktigt kallt ute, 1 plusgrad, lätt duggregn och aningen lite blåst.

- Men hallå, tänker ni, skulle det vara kallt?

Jo, för en liten skåning så är det kallt! Det är grått, fuktigt och vinden gör så att kylan tränger in i benmärgen. Jag föredrar hellre 10 minusgrader och sol! Då fryser man inte alls på samma sätt, inte jag i alla fall.  Måndag innebär också "dan före dan" som är Syförenings-mötes-dag!

Några tänker säkert:

- Vad är poängen liksom?? Ni träffas ju inte! Sitter Ni där framför vars en dator och stickar och dricker kaffe?

Nä, eller jo vi träffas. Vi träffas på nätet,  genom bilder och inlägg i varandras bloggar. Jag har redan under min korta tid i bloggvärlden, hört ifrån flera personer som jag inte känner. Man delar idér, får förslag och lite andra tips och trix. Poängen med cyber-syförenings-möte är just att man kan ha sitt möte precis när man själv vill, och man kan se ut precis som man själv vill, utan att riskera att skrämma slag på folk. Men tisdagen är "vikt" till att dela med sig av sina arbeten, via länkar inne på Syföreningssidan.

Men innan jag "går" till mitt möte i morgon, måste jag baka en ny äppelkaka! Jag bakade en i går, enligt önskemål från min dotter. "- Du kan ju alltid slänga i ett extra äpple, så blir den nyttigare", sa hon med ett leende. Nu fick hon inte så många bitar att njuta av, för det finns fler i familjen som gillar nybakad äppelkaka - min make för att nämna någon. Jag hann knappt få ut äppelkakan ur ugnen, förrän han stod och steppade i köket med kniven. Nu finns det bara tre bitar kvar, så imorgon efter att jag införskaffat nya ägg, så får jag smälla ihop en till.



Recept på Äppelsockerkaka

150 g smör
3 st ägg
2½ dl strösocker
3½ dl vetemjöl (210 g)
1 msk vaniljsocker
2 tsk bakpulver

2-3 st syrliga äppel (2 stora eller 3 små)
1 tsk kanel
½ dl strösocker

Gör så här:

Börja med att smälta smöret. Vispa sedan sockret och äggen till en vit porös massa.

Blanda samman de resterande torra ingredienserna, och häll det i äggblandningen. Rör samman allt medan du tillsätter det smälta smöret i en fin stråle. Vispa tills smeten blivit helt slät.

Häll smeten i en form klädd med bakplåtspapper.

Skala och urkärna sedan de äppel du behöver, och skiva dem i tunna skivor.
Häll upp ½ dl strösocker i en skål och blanda ner kanelen. Vänd sedan äpplena i blandningen innan du trycker ner dem i formen.

Grädda kakan I varmluftsugn på 175° i ca 45-50 minuter. 200° i vanlig ugn.
Tiden kan variera något beroende på äppelmängden, känn därför efter med en tandpetare så kakan inte är kletig i mitten.

Ta sedan ut kakan och låt den svalna i formen, innan du lägger upp den.











Sagolika papper



Eftersom jag fortfarande är "ny" i bloggvärlden, så är det ju med stapplande steg som jag bekantar mig i denna nya världen. Och det är ju otroligt inspirerande att kika in hos de olika bloggarna. Några har specialiserat sig på stickning, andra på virkning, några på mat och bak, ja, ni fattar - alla har sin specialité.

Idag så halkade jag in hos Stephi och där hittade jag helt sagolika papper, som jag bara vill dela med mig av. Precis så vill jag också kunna göra, men inser att den kunskapen besitter nog inte jag. Gör ett besök Ni också på

http://www.stephis-kort.blogspot.com/2012/01/bloggcandy-januari-2012.html



lördag 14 januari 2012

Energin den flödar, både ute och inne....

När jag kom hem i torsdagseftermiddag, såg jag att vårlökarna som jag grävde ner i höstas, börjat titta upp lite nyfiket i rabatterna. Visserligen bor jag i södra delen av landet, men är det inte lite väl tidigt? Jag hoppas att de nyfikna rackarna tar tid på sig, för jag vill ju inte att de kommer upp för tidigt och sedan fryser ihjäl mitt i sin blomning.

Det är minsan inte bara vårlökarna som har vaknat, även jag har fått en extra energikick. Jag vet inte av vad, men jag håller tummarna att det håller i sig. När jag nu äntligen fått den där extra kicken i kroppen, så tänkte jag, att det måste jag ju dra nytta av. Så när jag i torsdags läst igenom det senaste numret av min Allerstidning, så bestämde jag mig - det skulle bli ett GI-brödbak och sedan en marmeladkokning. Båda recepten hittade jag i tidningen.

- GI-bröd...! Visst klingar det lite extra...? Ett av de senaste begreppen inom viktminskningsområdet.
- Men hallå i löken, vill jag säga till alla GI-hitte-på:are. Jag skulle vilja kalla det SF-bröd!
SF som i SUNT FÖRNUFT. För om man läser i receptet så hittar man följande:

vatten - något som funnits på vår jord sedan urminnestider
dinkelflingor - vad jag läst så var väl dinkel det som våra stenålderssläktingar odlade och åt när de blivit bofasta?
linfrön - lin har säkerligen funnits på vår jord i ett antal tusen år
rågmjöl - ja, det är väl som dinkeln kan jag tro
honung - jag antar att bin och getingar funnits på vår jord långt innan den moderna människan gjorde entré på planeten.
salt - förmodligen lika gammalt som vattnet
russin - ja, russin jag vet inte hur gammalt det kan vara, men jag gissar att russinet ligger i samma klass som linfröet. Sedan återstod bara jästen och vetemjöl special - något som jag antar, har gjort sitt intåg efter att den moderna människan börjat med sina påhittigheter.

Så vad jag kan se så är GI-bröd inget annat än ett helt normalt bröd utan några som helst konstiga tillsatser, men det är mina tankar och funderingar.

I alla fall, GI-brödet krävde lite förberedeler, man skulle först göra en skållning och en snabbsurdeg. Detta tog sammanlagt cirka fem minuter, efter att vattnet kokat upp. Jag säger det, för att ni som tänker - nä, fy vad jobbigt - tänk inte så!! Det är jätte enkelt och kräver minimalt med arbete. Först gjorde jag skållningen, sedan snabbsurdegen. (Recepten finns längre ner på sidan), sedan så lämnade jag skålarna på köksbänken, och gick och lade mig.

Fredagen är min lediga dag, och vilken dag sen, som jag vaknade till! Strålande sol och vindstilla, inte konstigt att lökarna vill upp och sola sig. Även jag hade lust att gå ut och sätta mig i solen med mitt kaffe, men jag hade andra sysslor inplanerade, och först skulle det bakas bröd! Under tiden som bröden jäste så förberedde jag för marmeladen. Jag lade ner lite extra energi på att pilla bort så mycket av det "vita" runt apelsinerna som jag bara kunde, för jag ville undvika att få en besk marmelad. Ni som inte har tidningen men ändå vill prova, hittar recepten lite längre ner.

Snabb, nyttigt och gott. Efter någon minuts
koktid i buljong, så mixas soppan slät och den
är färdig att äta.
Jag måste säga att resultaten blev till mycket stor belåtenhet. Brödet blev saftigt och gott, och tillsammans med marmeladen så blev det en riktig höjdare!
Som avslutning på en redan perfekt köksdag, så gjorde jag en broccolisoppa, snabbt, nyttigt och gott!



Citrusmarmelad med whiskey (recept hämtat ur Allers nr 3/12)
ca 1 liter

6 st apelsiner
2 lime
4 dl vatten
1 kg syltsocker
3/4 dl whiskey   (jag uteslöt whiskeyn)

Tvätta apelsinerna och limen noga. Skär dem i halvor och pressa ut saften i en gryta.
Ett tips!
Vänd burkarna upp och ner direkt efter att de blivit fyllda,
då pressas luften ut, och hållbarheten blir lite längre.
Hacka skalen och fruktköttet i en matberedare. (Jag tog bort så mycket av det vita som jag kunde hitta, eftersom jag inte ville ha någon besk marmelad). Lägg ner frukthacket i grytan och tillsätt vatten och låt koka unde lock i 10 minuter.
Rör ner syltsockret och låt koka i 5 minuter under omrörning. Ta grytan från värmen och skumma noga. Häll i whiskeyn.
Häll upp marmeladen i varma och noga rengjorda burkar och förslut. Förvara marmeladen svalt, öppnad burk förvaras i kylskåp.


GI-Bröd (recept hämtat ur Allers nr 3/12)

2 bröd
DAG 1
Skållning:
3 dl vatten
3 dl dinkelflingor
1 dl linfrön
Snabbsurdeg:
4 dl vatten
5 g jäst
3 dl grovt rågmjöl
1 dl russin eller finhackade torkade aprikoser
DAG 2
Deg:
15 g jäst
1 msk honung
1 ½ tsk salt
2 msk smör (rumtempererat)
ca 6 dl vetemjöl special
Garnering:
Dinkelflingor

DAG 1
Skållning: Blanda dinkelflingorna och linfröna i en skål, häll över det kokande vattnet. Rör om och täck skålen med plastfolie eller annat lock.
Snabbsurdeg: Blanda rågmjöl, jäst och russin (eller aprikoser) i en skål, häll över vattnet och rör om noga. Täck skålen på samma sätt som den andra.

DAG 2
Häll ner skållningen och snabbsurdegen i en matberedare, eller degbunke. Tillsätt jäst, honung, salt, smöret och mjölet och arbeta samman degen i 8 minuter. Arbetar du förhand så knåda något längre tid. Täck degen och låt jäsa i 40 minuter.
Stjälp sedan upp degen och dela den i två delar. Knåda ihop den till en limpa (degen är ganska kletig, men jobba den lite lätt och rulla den sedan i lite mjöl, så går den lätt att lyfta). Lägg limporna i vars en avlång form. Pensla med kallt vatten och strö över dinkelflingor, tryck till dem lite lätt så att de fastnar i degen.
Låt jäsa i 30 minuter. Sätt in de färdigjästa bröden i 250 graders ugn, och släng in en ½ dl vatten i botten på ugnen och stäng ungsluckan. Ångan som bildas gör att bröden jäser upp fint. Grädda i 5 minuter. Sänk sedan värmen till 200 grader och grädda ytterligare i 30 minuter. Stjälp upp de nygräddade bröden ur formarna, och låt kallna utan bakduk om du vill ha en knaprig skorpa.





onsdag 11 januari 2012

Torgvantar

Jag har inför julen stickat flera par torgvantar som jag gett bort till några kära vänner i julklapp. Sedan fick jag så många fina kommentarer här på min bloggsida och på mail, att jag valde att lägga upp mönstret här. Så varsågod, här kommer det:



Torgvantar i flätmönster

Material:   Jag använde vitt ullgarn i märket Schachenmayr, Trachtenwolle Fine och strumpstickor nr 3.

Båda vantarna stickas lika

Börja med att lägga upp 42 m och fördela dem på 4 strumpstickor

 Varv 1-10: Sticka 10 varv med slätstickning

Varv 11/Hålvarv: *2 rm tillsammans, 1 omslag* - upprepa *-*varvet ut.

Varv 12-19: Sticka 7 varv med slätstickning.

Varv 20: Sticka detta varv med slätstickning, men öka 6 maskor jämt fördelat över hela varvet. Du har nu totalt 48 maskor = kontrollera maskantalet noga.

 Övergå nu till flätmönstret som stickas så här:


Varv 21: *Lyft 1 m, sticka 2 rm, dra den lyfta maskan över de två stickade rm, 3 am* - upprepa *-* varvet ut.

Varv 22: *1 rm, 1 omslag, 1 rm, 3 am* - upprepa *-* varvet ut.

Varv 23-25: *3 rm, 3 am* upprepa *-* varvet ut.



Dessa varv bildar en rapport på flätmönstret. Upprepa nu varv 21-25 i ca 10 cm (detta stycke blir det som går från handleden till tummen).

 Gör hål för tummen så här:

Sticka 8 rm i en avvikande färg, UTAN att klippa av garnet du stickar vanten i. Sätt sedan tillbaka maskorna på stickan igen, och fortsätt sticka flätmönster i ca 6 cm.

Avsluta arbetet med 2 varv med aviga maskor.

Uddkant:

Nu skall arbetet maskas av med en uddkant, gör så här:

Maska av 2 maskor rätt, lyft sedan tillbaka maskan på vänster sticka. Lägg upp 2 nya maskor genom att sticka 1 rm och lägga den på den vänstra stickan. Gör detta ytterligare en gång och maska sedan av 4 maskor* upprepa *-* varvet ut. Klipp av garnet och fäst. Gör nu den andra vanten på samma sätt.

Tummen:

Lossa försiktigt den färgade tråden från arbetet, och sätt maskorna på vars en sticka. (När du lossat tråden får du en rad med 8 maskor ovanför hålet, och en rad med 8 maskor under hålet). När hela tråden är borta och maskorna sitter på de två stickorna, fördela maskorna då över 4 stickor. Börja sticka med aviga maskor men plocka upp 2 maskor på var sida om hålet. Du har nu totalt 20 m. Fortsätt sticka 4 varv med am, minska sedan 4 m jämnt fördelat på nästa varv, genom att sticka 2 am tillsammans. Fortsätt tills tummen mäter 2,5 cm. Maska sedan av med en uddkant på samma sätt som tidigare. 

Fäst alla garnändar, vik in mudden utmed hålvarvet och fålla fast mudden på vantens insida.

tisdag 10 januari 2012

Mitt första syföreningsmöte!

Så kom den äntligen, tisdagen för mitt första cyber-syföreningsmöte. Och där satt jag, uppkrupen i soffan med en filt, ihop med mina två hundar Tinni och Maja. På bordet framför mig, stod en kopp nybryggt kaffe och ett tänt ljus, allt för att få en stämningsfull inramning på eftermiddagen.

När jag plockade fram mitt stickarbete av de vita torgvantarna i ull, så hade jag två varv kvar att sticka på tummen, sedan var det bara till att avmaska och fästa trådarna. Att jag inte gjorde arbetet klart igår kväll beror på ren trötthet, ibland orkar man inte fullfölja, även om det bara handlar om två ynka varv.


Men idag har jag kraft, både till att slutföra mitt torgvantearbete och att påbörja ett nytt. Det får bli sockar i OnLine:s ullgarn. Jag har lite allergi mot syntetmaterial - alltså ingen sjukdomsallergi, utan allmänt ogillande. Jag föredrar att arbeta med naturmaterial, speciellt när man skall göra arbeten till barn, då tycker jag det är viktigt att det är ett mjukt och härligt garn. För vem minns inte de kliande damaskerna och tröjorna, som man tvingades ha på sig som liten? Det är ingen känsla som man vill föra vidare precis.

Gratismönster
Tidigare idag så lade jag en beställning hos Garnkorgen på ett ljusrosa garn, samt ett mönster till en halsduk i ett sirligt utförande. Hoppas verkligen att garnet lever upp till mina förväntningar.

På samma sida hittade jag även länkar till gratismönster (se adress nedan), och där hittade jag bland annat en jättesöt babykofta som jag bara måste få sticka. Jag är ju en stolt, nybliven faster till en alldeles underbar liten flicka som heter Isabelle, och jag tror att hon vill ha en rosa kofta i denna modellen som ni ser här bredvid.

Så fort jag fick reda på att hon var på "väg", så satte jag igång att sticka en rosa Onepiece med luva till henne och den har hon snart vuxit ur.
Lilla Isabelle med gosig gröt runt munnen!

Gratismönster hittar ni här:
http://www.coatscrafts.se/Stickning/Gratis+mönster/Arkiv/SMC+1.htm

måndag 9 januari 2012

Husmorsskolans Nya Syförening

Som jag tidigare berättat så startades denna bloggen, för att jag hade en önskan om att bli medlem i Husmorsskolans Nya Syförening. Nu är bloggen igång, liksom stickningen av vita handledsvärmare i ull, nu är det bara medlemskapet i syföreningen kvar, och jag ser med spänning fram emot mitt första "möte" i morgon.

Jag kommer ihåg när jag var liten och var hos min farmor, och när hennes väninnor kom på kafferep. Finaste kaffekopparna dukades fram på den stärkta och nymanglade duken, ihop med fullastade kakfat. Jag minns att några av damerna brukade ha med sig något som de virkade på, under tiden som de satt och pratade och drack kaffe.

I efterhand har jag förstått att det var ett "symöte" de hade, när som min farfar sa:
- nu ska fruntimren träffas å prata sladder igen, måntro käftarna ska gå, å då ä dä bäst att hålla sig borta."

På den tiden fick man inte avbryta när de vuxna pratade, så jag kom ihåg att jag satt bredvid tant Olga och tittade på när hennes virkning for fram mellan fingrarna. Det såg helt magiskt ut tyckte jag, och hon kunde virka utan att titta!

Tant Olga måste ha sett mina stora ögon, för en gång när symötet var hemma hos henne så fick jag följa med, jag var sex år då men jag minns det som igår. Tant Olga tog fram en virknål och ett nysta garn och gav mig. Sedan satte hon sig ner och började tålmodigt visa och lära mig hur man gjorde. Jag kan än idag minnas hur det kändes när jag satt där med min "egen" virknål och virkade ihop med de andra tanterna. Jag behövde inte längre sitta bredvid och titta och lyssna, utan jag fick också vara med på "symötet". Sedan dess så har handarbetsintresset hållit i sig, allt tack vare en tålmodig Tant Olga.

Jag kan verkligen rekommendera Er alla att göra ett litet besök på Majas hemsida - Husmorsskolan, även ni som inte handarbetar. Jag lovar att ni där kan hitta massor av fina idéer, mönster och få massor av inspiration.
http://husmorsskolan.blogspot.com/

söndag 8 januari 2012

Och så var julen slut

Även om det idag är en ganska gråmulen dag, så märks det att vi går mot ljusare tider. Den mysiga granen, ter sig inte så mysig längre, och barren rasar bara man tittar på den. Men nu har jag fått nog, idag ska den ut och alla julsaker skall packas ner, och så var denna julen slut.

I köket, ibland nerplockade julsaker, ligger det nybakade brödet som jag provbakade igår. Ett godkänt resultat, men nästa gång skall jag testa att baka brödet utan de malda brödkryddorna. Ni som vill testa får receptet här:

Bondbröd   2 limpor:

5 dl degvätska - vatten eller mjölk (jag valde mjölk)
2 msk matolja
25 g jäst
2 tsk salt
1 tsk citronsyra
1 tsk malda brödkryddor (kan uteslutas)
1/2 dl sirap
4 dl rågsikt
9 dl vetemjöl (spara 2 till utbakningen)

Värm vätskan till 37 grader och finfördela jästen i en degbunke, eller hushållsassistent. Tillsätt lite av vätskan och lös upp jästen. Tillsätt alla övriga ingredienser men spara 2 dl av vetemjölet till utbakningen. Arbeta degen länge och  väl och låt sedan jäsa övertäckt i 60 minuter. Knåda sedan degen till 2 limpor, tillsammans med resten av mjölet. Lägg dem i två avlånga formar och gör några avlånga skåror i limporna, med en vasskniv och strö över lite rågmjöl. Låt bröden jäsa i ytterligare 30 minuter under bakduk, grädda sedan limporna i nedre delen av ungnen i 200 graders värme (175 grader i varmluft) i 30-35 minuter.

söndag 1 januari 2012

Ett nytt år med nya utmaningar

Så har vi gått in i ett nytt år - 2012. Ett år med nya utmaningar och nya löften. Löften som man oftast glömmer bort, eller inte kan hålla av någon annan anledning. Mitt nyårlöfte var att inte avlägga några löften. Min mamma sa till mig en gång:

- lova aldrig något du inte kan hålla, då besparar du dig en massa problem.

De orden har jag burit med mig genom åren, och levt efter, men löften som jag gett mig själv de har jag varit sämre på att hålla. Varför är det så? Varför behandlar man sig själv på det viset? Skulle man inte vinna mer av att behandla sig själv, lika bra som man behandlar sin allra bästa vän?

Jag tror att man i dessa otroligt stressade tider som vi lever i, med deadlines och annat som bara "måste" göras, så borde vi någon gång stanna upp och ta ett djupt andetag, och fundera på vad det är man håller på med?

Vi kör på i 110 och inte förrän det är försent så reagerar vi, om vi hinner vill säga. Vi reagarar med förvåning när vi hör talas om någon som "gått in i väggen", fått högt blodtryck, dåligt hjärta eller något annat stressrelaterat problem. DÅ funderar vi allvarligt på att ändra vår livsstil, och kanske gör vi det också för ett tag, innan det faller i glömska och vi rusar vidare.

Kanske skall jag avlägga ett nyårslöfte i alla fall? Ett löfte som bara är ämnat för mig själv, även om vi passerat det magiska 12-slaget på nyårsnatten. Jo, jag gör nog så.

- Jag ger mig själv en klapp på axeln och ett leende, och lovar att bli en mycket bättre och snällare människa mot mig själv detta året.

Vi får väl se hur länge det håller...