En symötesdag i äkta vårvärme

Underbara, efterlängtade vår - välkommen! Nu vet jag inte hur det är i övriga landet, men här i Skåne så har våren och värmen äntligen kommit. När jag körde hem från jobbet så visade bilens gradtal på 20 grader under hela bilfärden. Först trodde jag att mätaren lagt av, men när jag väl varit ute en stund så insåg jag att termometern nog fungerade ändå, för det var verkligen varmt! Jag som ännu inte hunnit ställa om mig vädermässigt, hade av ren rutin tagit på mig mina stövletter - dom kan jag verkligen plocka undan nu, både dom och min vinterkappa.

Efter hemkomsten och omklädning till lättare kläder, så startade jag äntligen mitt symöte. Tinni och Majsan snarkade hårt bredvid mig. De hade naturligtvis kört på för fullt på hunddagiset, ute i den varma vårsolen. Majsan hann dock spana av trädgården och jaga bort tre skator som olovandes gjort intrång på hennes revir, innan hon sprang in och lade sig.

Avbruten mosstickning

Just nu stickar jag sockar i avbruten mosstickning som är ett alldeles nytt sticksätt för mig. Idén fick jag av Sarah's Otaliga projekt som gjort sådana. De var så oerhört fina, så jag lade den pågående babykoftan åt sidan, för att sticka ett par åt mig själv. De är verkligen roliga att göra, så det blir antagligen ett par till innan jag återupptar projektet med babykoftan. Tack Sarah för tipset.

Efter symötet så kom min son hem och hälsade på, och kom med förslaget att vi kunde ju grilla lite korv. Doften från den nytända gillen tände verkligen min längtan efter sommaren. Tyvärr så är kvällarna allt för kalla ännu för att sitta ute och äta, men vi fick i alla fall en försmak av den härliga tid som vi har att vänta.

Golvad symötesdeltagare

Igår så var det syföreningsmöte, men jag var inte med. Jag var så frånvarande som jag kunde bli. Långt ner under täcktet och mina kuddar låg jag och tyckte synd om mig själv. Huvudvärk! Det är under den bultande smärtan som man verkligen blir varse om att man lever, och jag kände VERKLIGEN att jag levde. Och medan jag låg och led under täcket, så låg det två dödströtta hundar bredvid mig och snarkade, dödströtta efter en härlig dag på hunddagiset.

Kanske skulle jag också anmäla mig som deltagare på hunddagiset? Tänk att få springa ute i solen och bjäffsa på sina dagiskompisar, leka och busa några timmar i solen - ja, under förutsättning att solen är framme alltså, istället för att sitta innomhus framför en dator med en väldig massa pappersarbete. Det skulle verkligen vara något. Inte för att jag vantrivs med mitt jobb, tvärtom, men ibland så är det lite stressigare än normal och det är då som kroppen säger ifrån på olika sätt. Igår valde den att golva mig med huvudvärk, men det är ju övergående tack och lov, och idag var jag tillbaka på banan igen - även om jag hellre hade stannat kvar på dagiset ihop med mina hundar i morse.

Och vad gäller symötet så får jag se till att lägga på ett extra kol, och presentera något extra tills nästa möte. Kanske är den lilla babykoftan färdig som jag började på i förra veckan. Ja, färdig så gott den nu kan bli - helt färdigställd blir den inte, förrän det lilla livet fötts. Jag lever med en liten vanföreställning om att göra babygrejor helt klara innan barnet fötts bringar otur, så därför avvaktar jag med knappar och andra detaljer tills allt är klart, för att vara på den säkra sidan.

Inte en krona, men våren dök i alla fall upp....

Äntligen är våren här! Äntligen säger jag. I normala fall brukar jag inte lägga någon energi på att gnälla över vädret, eftersom det inte hjälper oavsett vad man gör eller säger. Men i år så har jag gnällt! Jag är sååå trött på snö och kyla, även om det kan vara otroligt vackert när solen skiner och snön gnistrar. Nu vill jag bara hänga undan vinterkappan och packa undan alla vantar och vinterskor, och sätta mig med en kopp kaffe och njuta av solen och värmen den ger.

Idag har vi haft lite utomhusfix hemma. Vi - eller snarare min man och min dotter Jenny, har haft utomhusfix. De har tuktat fruktträden, slängt bort granriset som legat i rabatterna och tömt blomlådorna på ljung och gammal jord. Jag var med lite i början och frisserade lite på äppelsträdet och planterade lite påskliljor i krukor, sedan övergick mina sysslor till lite brödbak och fix av fika.

Efter utomhus och inomhusfixet så begav vi oss till ishallen och tittade på vår son Johan när han spelade match. Tyvärr så blev det förlust, men Johan gjorde en kanonmatch så all credit till honom.

Någon som där emot INTE skall ha någon credit är Svenska Spel! Jag och Frida skulle ju bli miljonärer igår, men något slog fel - 9 rätt och inte en krona! Undrar om de har någon reklamationsavdelning på Svenska Spel som man kan vända sig till? Kanske har vi bättre tur nästa vecka....

Blivande miljonärer...?

Idag har jag haft besök av min dotter Frida. Med sig hade hon en syndigt god tårta från ett av stadens konditorier. Efter att vi fikat så stred vi till verket - tippa Stryktips! Varken jag eller Frida är några storspelare, på sin höjd några Trisslotter då och då, och en och annan Lottorad. Frida har förstås en svaghet för Bilbingo, vilket vi i hennes omgivning märker av så fort Bilbingo-säsongen startar upp i våra trakter.

Nu är inte Bilbingo min grej, jag har liksom lite svårt för hysterin runt omkring. Frida berättade om en gång när hon av misstag råkade starta sin bil, och ut for en halvgalen pensionär och skällde ut henne efter notor. Vilket ledde till att en annan pensionär for ut, och började skälla på den första pensionären, allt medan Frida och hennes kompis satt kvar i sin bil och tittade förvånat.

Nä, Bilbingo är inget för mig, men kanske Stryktipset kan vara det? I alla fall så har jag och Frida beslutat oss för att ta steget - NU SKA VI BLI MILJONÄRER.

Symötesdag med en förvirrad deltagare

Denna symötesdag började som de flesta andra dagar. Man vaknade och ville bara dra täcket över huvudet och somna om, men ack nej, det gick inte för jobbet kallade. När man väl kom utomhus, så vaknade man verkligen till liv. Solen sken, fåglarna kvittrade och det var en alldeles underbar vårdag som välkomnade en.

När jag körde iväg på lunchrasten så lät jag väskan stå kvar på kontoret, och stack bara ner plånboken i kappfickan. Detta resulterade i att jag naturligtvis glömde bort att lägga tillbaka plånboken i väskan igen. Efterjobbet skulle jag till veterinären och vaccinera mina hundar, och eftersom solen fortfarande sken och det var 7 grader varmt ute, så slängde jag bara på mig en kofta och kastade handväskan över axeln och hoppade in i bilen. Jag skulle ju ändå inte vara utomhus, och vis av tidigare veterinärbesök, så brukar det sluta med att jag går där ifrån genomsvett. Så av denna anledningen fick kappan stanna hemma.

Väl framme hos veterinären upptäckte jag mitt misstag! Plånboken!! Den låg fortfarande kvar i kappfickan. Där stod jag i receptionen och såg dum ut. Jag förklarade mitt misstag och kastade snabbt ur mig 4 alternativ för att lösa mitt problem:

-        Att jag fick boka om tiden till en annan dag.
-        Att jag fick en faktura med mig hem som jag kunde betala direkt.
-        Att jag fick kontonumret så jag kunde föra över pengarna direkt
-        Att jag kunde köra hem och hämta plånboken efter vaccinationen, det kunde röra sig om max 30 minuter.  De kunde ju få ta mina odjur i pant

Inget av alternativen verkade lockande för receptionisten som sa:
-        Jag får gå iväg och höra vad de andra säger.

Och iväg gick hon, och jag väntade och väntade, samtidigt som jag kände mig förbaskat dum. Till sist så plingade det till i huvudet på mig och alternativ 5 dök upp:

-        Jag ringer min dotter Frida! Hon skulle kunna köra inom veterinären när hon slutade jobbet, vilket hon skulle göra inom den närmaste kvarten. Bara jag nu fått med mig mobilen!! Jo, tack och lov – DEN låg där den skulle. Frida lovade att rycka ut på mitt Prio-ett-larm så fort hon slutat jobba. Välsignade unge, säger jag bara!!

När så receptionisten äntligen hittat tillbaka, så sa jag att allt löst sig och att min dotter skulle komma til undsättning. Därpå så blev  jag och mina hundar  inkallade och besprutade.

Väl hemma igen så konstaterade jag att något avkopplande symöte skulle jag inte få idag. Men jag kan i alla fall visa vad jag hittat på under veckan som gått. Efter att jag stickat klart axelvärmaren och handledsvärmarna, så fick det bli dags för ett par matchande sockar. De är inte riktigt färdiga ännu, men kommer förhoppningsvis att bli det under kvällen.
Ja, detta var vad jag hade att komma med denna symötesdag.