- Vad sjutton hände....???

Igår var jag iväg och införskaffade lite nya plantor till vår trädgård. Det skall villigt erkännas att varken jag, och min make, är speciellt kända för att ligga och luka i rabatterna. Jo, vi hade kanske kunnat vara det, om vi bara hade haft tid. Men tid det lär vi förhoppningsvis få någon gång, och tills dess så tänkte jag göra lite "förarbete".

Vad är väl härligare än att gå ut i sin trädgård, och ta en näve alldeles rykande färska hallon? Eller varför inte björnbär? Vinbär har vi, äppel och plommon likaså, men nu skall jag se till att även vi får njuta av lyxen i form av björnbär och hallon. Jag fick tag i ett par riktiga praktexemplar med mogna bär på, så lite försmak på vad som komma skall, det har jag fått. Nu skall de bara grävas ner på någon lämplig plats, och sedan skall de vaktas riktigt noga!

Jag köpte en hel del plantor i höstas som jag grävde ner lite runt om i rabatterna. Vi har en jätte tråkig hörna invid garaget där det bara växte ogräs, där tog jag och lade ner hela min själ. Den hörnan skulle bli den vackraste på tomten - trodde jag!! Där kom ingen ting!! Helt tomt, för utom något ogräs som lyckats tråckla sig igenom täckfilten och barken.

- Vad sjutton hände....???

Jag vet att det inte är någon kanin som ligger bakom försvinnandet av mina växter. För just där denna hörnan ligger, där är nämligen Tinni och Majsans uteplats. Jag har helt enkelt delat av trädgården i en hunddel och en kanindel. Nu är jag inte någon Sherlock, men jag har mina aningar. Den skyldiga är Tinni! Tinni-tax har helt enkelt ätit upp mina plantor!!

Nu tror ni säkert att jag är helt galen. Beskylla ett stackars oskyldig litet djur för en sådan handling! Men då ska jag säga er, att SÅ oskyldig är hon inte!! Tinni är den största gräsätande hunden som jag känner till. Hon äter mängder med gräs, och inte är det för att rensa magen som vissa vill ha de till, för hon spyr inte. Så fort hon blir utsläppt i hundavdelningen, så hittar hon något att käka på. Och så här i backspegeln så minns jag att hon brukar ligga och sola sig i problem-hörnan,. DÅ var mitt stora bekymmer att hon åt upp all barken! Men det är klart, så fort där har tittat upp några yrvakna små blad på mina nergrävda plantor, då har Tinni-tax käkat upp dom! Men varför dög inte ogräset?? Det hade hon kunnat få äta hur mycket som helst av.

Nu kan jag berätta att så fort jag ställt ut hallonen och björnbärsplantorna i trädgården, så började Tinni att knapra på bären! När jag sa - eller rättare sagt skrek ut i falzett - att hon skulle ge fasen i mina bär, bara glodde hon på mig som om jag blivit skvatt galen!

Alltså kan jag inte ha några hallon eller björnbär någonstans i hundavdelningen, men det är just i den avdelningen som jag har plats till dom. Här måste alltså kommas på ett sätt som håller Tinni-tax på avstånd. Kanske en 30-40 råttfällor?? Men då hade säkert Majsan trampat i dem, så nyfiken som hon är. Det blir till att gnugga geniknölarna rejält, för ner ska dom!

Symöte, lingonsylt och en färdig kofta

Vart tar dagarna vägen???? Tiden bara springer iväg. Jag tyckte inte det var alls länge sedan det var symöte, och nu är det dags igen. Att ha symöte är bara roligt, så missförstå mig inte. Det är lika spännande varje gång att se vad alla deltagare har pillat ihop under veckan (kolla här) men att tiden springer iväg så fort, innebär också, att det innan vi vet ordet av så är det jul!!

Bara ordet JUL kan framkalla panik hos mig. Varje år - samma ångest!!

- Vad sjutton skall jag ge folk i julklapp???

Om det var svårt tidigare år, så är det ännu svårare nu, för alla idéer är förbrukade. Till de "lite äldre" så har jag en liten idé om att ge bort lite "hemmakokta" julklappar iforma av inlagda gurkor, marmelader, hemmakokt sylt och kanske lite saft. Det tror jag kan bli uppskattat. Ättiksgurkorna är klara, så även lingonsylten. Den kokte jag upp i veckan som gick, på mina lingon som jag köpte på torget. Jag använde mig av min mammas gamla recept, som är busenkelt att göra och som blir mycket god.


Att rensa lingon minns jag som ett litet "slavgöra" från det jag var barn. Tro nu inte att jag fick tillbringa varje dag med att sitta och rensa lingon. På sin höjd rörde det sig om EN dag, men det räckte för mig. Inte nog med att man skulle ut i skogen och plockat dem, man skulle behöva rensa dom också, och det var INTE kul. Jag tyckte det tog evigheter. Solen sken och alla kompisarna var ute och hade roligt, och där satt jag och rensade lingon! Fy fabian vad livet var orättvist. Vad var det för fel på sylten som man köpte i affären???

Som vuxen kan jag skratta åt det hela, men då, när jag var runt tio, elva år - då var det verkligen INTE roligt!

Jag hade tur i mitt lingoninköp från torget, där fanns varken blad eller lingonkvistar. Totalt plockade jag väl bort runt 20 lingon! Alltså en riktig kanonkvalité måste jag säga.

Efter att ha rensat bären så sköljde jag dem i kallt vatten. Sedan varvade jag lingon och socker i en kastrull och tillsatte lite vatten, där fick de koka i 20 minuter under lite omrörning. Efter det så var de klara att hällas upp på noga rengjorda burkar, som jag för säkerhetsskull kört i ugnen i 15 minuter på 100 grader. Man vill ju inte riskera att sylten möglar på grund av dåligt rengjorda burkar.
(se recept längre ner på sidan)




 
Denna veckan skulle jag även visa upp mitt färdiga resultat på den stickade koftan. Tro det eller ej - koftan är klar!!

Nu skall jag bara kasta mig över nästa kofta som ligger halvfärdig i stickkorgen.

- Vågar jag nämna att det ligger ännu en kofta och väntar, även den halvfärdig??

Men om jag ligger i som en iller så kanske jag har två julklappar färdiga innan denna julen!! För den ena koftan vill jag nog behålla själv. Man märker att det snabbt börjar kylna av ute, i takt med att dagarna blir kortare, då kan det vara skönt att ha en hemmastickad kofta att dra om sig.




Recept på Mammas lingonsylt

1 ½ liter lingon (ca 1 kg)
8 dl strösocker (ca 700 g)
3 dl vatten

Rensa och skölj bären noga. Varva dem med sockret i syltgrytan. Tillsätt sedan vattnet. Hetta upp bären långsam och koka dem försiktigt i 15-20 minuter. Rör i bärmassan så värmen blir jämnt fördelad, Skumma och häll upp sylten på varma och väl rengjorda burkar. Tillslut dem. Denna sylt blir mycket hållbar.

Symötesdag och Torgdag

Tänk, idag var det både symötesdag och torgdag. Nu är jag inte någon person som brukar springa på torget och handla speciellt ofta, det händer kanske en gång var tredje år. Men idag så hände det. Jag skulle fixa lite att äta på lunchen, så jag körde in till city. Mitt på torget så var det full aktivitet i torgstånden. Eftersom jag ändå skulle passera genom torget, så kunde jag ju passa på att se vad de sålde.

Frukt och grönt-ståndet var det som lockade mig mest. De hade en vagn med praktfulla krysantemum, riktigt stora "bollkryss" för bara 49:- stycket, vilket jag tyckte var billigt. Men det slutade inte med det. Jag gick därifrån med 3 tråg hallon, 3 liter lingon  (med råge!), 1 Cintrontimjankruka, 1 Oreganokruka - och nu pratar jag inte om de små rangliga plantorna som man brukar hitta i grönsaksdisken i livsmedelsaffärerna, utan stora krukor med örter. Detta plus mina två bollkryss fick jag för bara 235:-, vilket jag tycker är riktigt billigt. Så räkna med att jag kommer igen, mycket snart.


Underbart goda hallon!

Och det är något visst med att handla på torget, det känns så "rätt" om ni förstår vad jag menar. Jag rekomenderar alla, som inte brukar torghandla, att göra det. För visst smakar det bättre, när man vet var maten som man äter, kommer ifrån?

Grönsakerna och frukten kom från de lokala odlarna, så var det i alla fall på "mitt" torg. Det var nog endast lingonen och kantarellerna som inte var skånska, ja, också eventuellt blommorna, för de vet jag inte vart de kom ifrån. Nu börjar jag ångra lite att jag inte köpte kantareller också, för det hade suttit fint ikväll, för vad går väl upp mot en kantarelltoast gjord på färska kantareller? Jo, det skulle väl vara hallonpaj då. 

Så ikväll så blir det hallonpaj med vaniljsås här i huset, och imorgon skall det kokas lingonsylt. Jag skall bara ut och ragga ihop lite glasburkar. Jag har ju haft ett stort förråd av sådana tidigare, men det försvann när min kära make städade i matkällaren. När han kom och berättade att han rensat upp ibland glasburkarna och glasflaskorna, så var det redan försent att stoppa honom.

Idag på symötet så skulle jag ju presentera min färdiga kofta - det sket sig - igen! Men nu har jag verkligen inte långt kvar - endast ärmarna skall sys i, och sedan är den färdig. Så nästa gång, DÅ har jag ett färdigt resultat att visa upp - jag lovar!

- snart färdig!

Syföreningsmöte

Idag är det tisdag, solen skiner och det är varmt och det är dags för nytt syföreningsmöte. Trots att jag stickat och stickat, så har jag ännu inte blivit klar med koftan jag håller på med. Det tar längre tid än jag räknat med, men förhoppningsvis så skall jag ha ett färdigt resultat att visa upp på nästa möte. Här kan ni titta in om ni vill veta vad de andra deltagarna hittat på.

Dock kan jag bjuda på nybakat bröd! Jag hittade ett recept i senaste numret av Allt i Hemmet på ett italienskt lantbröd som är jätte gott, och helt utan socker. Jag rekomenderar er verkligen att testa detta! Själv tänker jag sno ihop en bruschetta och kan tänka mig att brödet passar utmärkt till detta.

ITALIENSKT LANTBRÖD (2 st eller 1 stort)

Tips! Läs igenom receptet innan du blandar ihop degen.



Jag gör 2 bröd av degen, de blir i "normal" storlek.

25 g jäst
6 dl vatten
3 dl durumvetemjöl
8 dl vetemjöl special
-----
4 tsk salt
1 dl olja
1 äggvita
4 dl vetemjöl special

Gör så här:
1. Värm vattnet till fingervarmt 37 grader  
2. Smula jästen i en bunke och lös upp den med lite av vattnet.
3. Tillsätt sedan resten av vattnet och översta delen av mjölsorterna.
4. Låt jäsa övertäckt i 60 minuter.
5. Tillsätt salt, olja, äggvita och 4 dl vetemjölspecial.
6. Arbeta degen ordentligt och forma till två limpor, eller ett stort bröd.
7. Låt bröden jäsa på plåt i ca 40 minuter. (Jag gör två bröd av degen som jag lägger i avlånga formar).
8. Skåra brödet/bröden med en vass kniv.
9. Sätt ugnen på 250 grader.
10. Pensla brödet/bröden med vatten.
11. Grädda i 30 minuter i nedre delen av ugnen.

Jag har adopterat ett bi

Jag har precis blivit adoptivmamma! Jag har adopterat ett bi eller rättare sagt - jag har blivit andelsägare i bikupan Ebba! Jag är inte adoptivmamma till ett bi utan en hel hop. Jag hade ingen aning om att detta engagemang fanns, förrän jag läste om det i det senaste numret av Allers (nr 33/12).

Personerna bakom initiativet är Stina Lindén och Sofi Holmgren. Deras idé går ut på att placera ut bikupor i trädgårdar runt om i Hässleholm hos personer som gärna vill ha bin, men dom tar hand om skötslen. Även de som inte har trädgårdar men som vill vara med ändå, har möjlighet att köpa in sig i projektet till en kostnad av 300:-/år och som tack får de del av honungsskörden i slutet av varje sommar och en hel hop med lyckliga små bin som surrar.

Alla blir således vinnare, men den stora vinnaren är dock vår miljö. Som tack får vi andelsägaren en del av honungsskörden i slutet av varje sommar.

Jag hoppas innerligt att detta kommer att spridas ännu mer, både för bina skull och för de som jobbar med projektet. Det är dags att vi vaknar upp och gör något för att rädda vår miljö innan det är försent. Alla kan göra något, vill man inte adoptera så kan man kan göra en punktinsats också - så kära blogvänner, gör en insats ni också - Besök Adopt a Bee och ge ditt bidgrag. http://adoptabee.se/blog/sponsra-oss/

Gurkinläggning

Igår kom min kära väninna på besök och hade med sig min beställning på 5 kg Västeråsgurkor - dock inte hemmaodlade, utan från deras butik. Så idag har jag skurat gurkor, skivat dem och lagt in dem.

Jag vet två som kommer att bli glada - mina kära bröder - de älskar "Syrrans gurkor". Och de är faktiskt jättegoda och jätte enkla att göra.

Förutom jobbet att skura dom, vilket i sig går ganska fort, så skivar jag dem i matberedaren, sedan varvar jag gurkor och övriga ingredienser i en stor spann med lock. Där får de ligga tills de tar slut, min sats på 4 kg brukar räcka ett år. Till detta receptet behöver man inte koka någon lag, utan lagen sköter gurkorna själv om, ihop med ättikan, sockret och saltet.

Jag lägger endast gurkorna på burkar när jag skall ge bort dom, ett sätt som sparar tid och burkar. Fast det krävs naturligtvis ett kylskåp som har plats till en spann - jag har mitt extra kylskåp i källaren.

Dock hände det som inte fick hända! Jag bestämde mig för att göra ett kilo extra, som jag skall ge bort i julklapp. Det kilot skivade jag i min mandolin, bara för att jag skulle få fina och jämna gurkskivor - och ja, ni kan ju gissa själva vad som hände. Stort blodvite uppstod!
Kombinationen gurkskivning och OS-tittande är inte att rekommendera.
Så pass stort att jag fick ringa efter mina barn. Men fick jag tag i dom...? Nä, naturligtvis inte. Min son som är på Cypern ringde jag aldrig, "J" var i skogen och plockade svamp. "F" svarade inte, och när hon inte svarar vid 18-tiden en onsdagkväll, då gissar jag att det är Bilbingo som gäller. Min man var inte heller anträffbar. Det var bara att lägga sig på soffan och låta den värsta blödningen lägga sig, sedan fick jag klättra upp efter min förbandslåda.
Nu skulle det ju bara fattas att jag ramlade av stolen också, och bröt ben och armar, men det klarade jag mig faktiskt ifrån. Så nu sitter jag här med ett finger i bandage, och det är "Lite" svårt att skriva, men det går. Så här kommer mitt recept på inlagda gurkor:

Susannes inlagda gurkor

2 kg Västeråsgurkor
5-6   Dillkronor
2 msk gula senapsfrön
1 kg socker
½ dl salt (75 g)
1½-1,6 dl ättika 24%
1 hel pepparrot ca 7 cm

Skura och rengör gurkorna noga, skiva dem tunt.
Varva gurkor med socker, salt, dillkronor och senapsfrön samt den skalade pepparroten som är skuren i bitar.
Häll över ättikan..
Ställ gurkorna svalt, och rör om med jämna mellanrum tills allt socker och salt har löst sig och lagen är klar.
Låt dem stå övertäckta i ca 10 dagar på en sval plats, innan de läggs på burkar. Gör ni som jag och förvarar alla gurkor i en spann med lock, så sätter ni spannen kallt efter ca 10-12 timmar, när ni ser att allt är upplöst och väl omrört.

Man ska ju aldrig ha för bråttom!!

Lagom till denna veckas symöte, så blev Isabells kofta äntligen färdig. Alla trådar fästa, knappar isydda och blommorna på plats. Nu återstår det bara och se om den passar. Jag har en liten känsla av att den kommer att vara "lite" för stor, men barn har ju en tendens att växa. I alla fall så växte mina barn alldeles för fort.

Nu har jag "bara" tre vuxenkoftor kvar att slutföra. Jag trodde ju i min iver att den ena koftan skulle bli färdig som i förra veckan, men ack vad jag bedrog mig! Jag måste varit duktigt skelögd när jag mätte mina framstycke mot bakstycket. Jag brukar göra så, att jag stickar båda framstycken samtidigt så blir de precis lika, så gjorde jag även denna gången. Men när jag i min iver "trodde" att jag stickat dem klart, så visade det sig, när jag skulle sy ihop dem med bakstycket, att de var fyra centimeter för korta. Detta trots att jag mätte och kontrollmätte minst tre gånger!!! Alltså - det var bara att börja riva upp och göra om och göra rätt. Man ska ju aldrig ha för bråttom!!

Det blev ingen syföreningsfika idag,  bara en snabb kopp kaffe när jag kom hem från jobbet. Jag hade besök av en larmkille som installerade ett nytt villalarm åt oss, så nu är vi riktigt "alarmerade". Det kändes inte riktigt rätt att han skulle jobba medan jag satt och höll symöte, så ikväll så får det bli en kombinerad fika/kvällsmat - jag tänkte slå till med lite pannkakor. Jag tror min make skulle uppskatta det framför OS-tv:n, han som äter två pannkakor åt gången, under förevändning att han sparar tid på det sättet.....Recptet jag använder har jag justerat ett antal gånger, men nu är jag nöjd så det kommer här.
Hoppas det skall smaka!

Susannes pannkakor:

30 g smält smör
4 ägg
3,5 dl vetemjöl
1 tsk salt
3 tsk bakpulver
1 msk vaniljsocker (äkta vaniljsocker)
8 dl mjölk - gärna standardmjölk.

Smält smöret i pannkakspannan. Vispa samman ägg, salt och 2 dl av mjölken. Häll ner mjölet ihop med bakpulver och vaniljsocker, vispa kraftigt så att smeten blir slät, tillsätt sedan mjölken lite i taget och rör till sist ner det smälta smöret - och pannkakorna är färdiga att gräddas. Servera med vispad grädde och någon god sylt.