fredag 28 november 2014

Snöflingor och persiljejärpar

Idag såg jag årets första snöflingor singla ner utanför köksfönstret och drömmen om en vit jul blev plötsligt levande igen. Denna november har vi knappt sett solen över huvud taget, och det gråa trista vädret är faktiskt ganska deprimerande.

Vad kan väl passa bättre till middag, en sådan här grå-ruggig novemberdag, om inte en rejäl portion äkta svensk husmanskost i form av Persiljejärpar med gräddsås och kokt potatis!

Susanne's Persiljejärpar
(ca 9 st)

400 g fläskfärs
1 ägg
1 dl vispgrädde
2 msk kalvfond
1 dl ströbröd
1 tsk salt och 1 krm vitpeppar
2 dl hackad krusbladig persilja
25 g smör till stekning
4 dl vispgrädde
2 msk kinesisk soja

Blanda färsen med ägg, 1 dl vispgrädde och kalvfond.
Blanda ner ströbrödet under omrörning
Krydda med salt och peppar.
Låt blandningen stå och svälla i ca 8 minuter.
Hacka under tiden persiljan fint.

Smält 25 g smör i en stekpanna på svag värme.
Fukta händerna med kallt vatten. Ta en klump med färs (stor som en tomat) och platta ut den i handflatan, lägg lite av den klippta persiljan i mitten. Vik upp färskanterna över persiljan så det blir tätt runt om. Lägg järpen i stekpannan.
När alla järparna är rullade så höjs värmen på plattan så järparna bryns runt om.
Sänk återigen värmen och låt järparna steka färdigt under lock. Har du inget lock till din stekpanna kan du ta ett ark bakplåtspapper och fukta det med kallt vatten, lägg det sedan så det täcker pannan.
Låt steka i ca 15 minuter.
Häll vispgrädden och sojan i stekpannan och rör om så att stekskyn blandar sig med grädden, låt koka upp och sjud i ca 5 minuter. Smaka av med ev. mer salt och peppar.

Har du persilja över kan du med fördel strö detta i såsen.
Servera med kokt potatis och gärna kokta morötter! (Vi behöver alla vitaminer vi kan få, denna tid på året!) Lingon och inlagd gurka.

Förklädesfabriken levererar

Idag har jag sytt färdigt ett beställningsuppdrag - ett förkläde till en tjej som heter Elvira. Önskemålet var att förklädet kunde användas ett bra tag framöver, eftersom hon fortfarande växer.

Jag kom då på en lösning med att sy knapphål i halsremmen. Naturligtvis hade jag kunnat köra med knytband i nacken, men jag tycker själv att det är så klumpigt att ha en stor knuta eller rosett och sedan banden som fladdrar.

Jag hoppas att Elvira skall bli glad och att det får följa med på hennes äventyr i köket flera år framöver!

Ficka, handduksögla och broderat monogram
sätter extra piff på förklädet